Standard Bullterrier

Standard för bullterrier

Grupp 3

FCI-nummer 11
Originalstandard 1987-06-24
FCI-Standard 1998-02-02; engelska. För engelsk standard, klicka här.
SKKs Standardkommitté 2003-10-08

Ursprungsland/hemland:
England

Användningsområde:
Numera sällskapshund

FCI-Klassifikation:
Grupp 3, sektion 3

Bakgrund/ändamål:
Bullterrier kan som namnet anger, räkna sina anor tillbaka till den tid då tjurhetsningar var tillåtna i England. Då de förbjöds ersattes de av hundhetsningar och för detta ändamål korsade man bulldogg med olika terrier och resultatet kallades ”bull and terrier dog”. Hundhetsningarna minskade emellertid i popularitet och rasen med dem. En uppfödare, James Hinks från Birmingham, började emellertid ett avelsarbete med ”bull and terrier dog”, som korsades med den nu utdöda old english white terrier och dalmatiner. Målsättningen var att få fram en helvit hund, som var stark, smidig och elegant. Resultatet blev vad vi i dag känner som bullterrier. Rasen erkändes av den engelska kennelklubben år 1887. Den förekommer i två storlekar, bullterrier och miniatyrbullterrier, och det är endast mankhöjden som skiljer dem åt.

Helhetsintryck:
Rasen skall vara kraftigt byggd, muskulös, välbalanserad och rörlig, med ett intresserat, bestämt och intelligent uttryck. Unikt är den konvexa nosryggen och det äggformade huvudet. Oberoende av hundens storlek skall könsprägeln vara markerad.

Uppförande/karaktär:
Bullterrier är hundsläktets gladiator, full av eld och mod. Rasen har ett jämnt temperament och är läraktig, envis men vänlig.

Huvud:
Huvudet skall vara långt, kraftigt och djupt ända till nosspetsen men inte oädelt. Sett framifrån skall det vara äggformat och helt utfyllt utan håligheter och urgröpningar. Profilen skall välva sig mjukt ner från hjässan till nosspetsen. Avståndet från nosspetsen till ögonen skall vara tydligt längre än från ögonen till hjässan.

Skallparti:
Hjässan skall vara nästan plan från öra till öra.

Nostryffel:
Nostryffeln skall vara svart och nedåtböjd. Näsborrarna skall vara väl utvecklade.

Läppar:
Läpparna skall vara torra och stramt åtliggande.

Käkar/Tänder:
Underkäken skall vara kraftig. Bettet skall vara ett regelbundet, perfekt och komplett saxbett med friska, starka och jämna tänder av rejäl storlek.

Ögon:
Ögonen skall förefalla smala. De skall vara snedställda och trekantiga, djupt liggande och svarta eller så mörkbruna att de verkar nästan svarta, samt ha en genomträngande blick. Blå eller delvis blå ögon är inte önskvärt.

Öron:
Öronen skall vara små, tunna och placerade tätt intill varandra. De skall kunna bäras styvt upprättstående och peka rakt uppåt.

Hals:
Halsen skall vara mycket muskulös, lång och välvd. Den skall avsmalna från skuldrorna mot huvudet och vara fri från löst halsskinn.

Kropp:
Kroppen skall vara väl rundad med tydligt välvd bröstkorg, som också skall ha stort djup.

Rygglinje:
Rygglinjen skall vara plan bakom manken med en lätt välvning över ländpartiet.

Rygg:
Ryggen skall vara kort och stark.

Ländparti:
Ländpartiet skall vara lätt välvt, brett och muskulöst.

Bröstkorg:
Bröstet skall framifrån sett vara brett.

Underlinje:
Från bröst till buk skall underlinjen bilda en mjuk, uppåtsvängd linje.

Svans:
Svansen skall vara kort, lågt ansatt och horisontellt buren. Den skall vara tjock vid roten och smalna till en tunn spets.

Extremiteter:

Framställ:
Frambenen skall ha rund benstomme av kraftigast tänkbara sort, och hunden skall stå stadigt på dem. De skall vara fullkomligt parallella. Hos vuxna hundar skall frambenens längd ungefär motsvara bröstkorgens djup.

Skulderblad:
Skuldrorna skall vara kraftiga och muskulösa utan att vara tunga. Skulderbladen skall vara breda, flata och ligga tätt intill bröstkorgen. Skulderbladen skall mycket tydligt slutta bakåt mot manken och bilda en nästan rät vinkel mot överarmarna.

Armbåge:
Armbågarna skall vara starka och riktade rakt bakåt.

Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara lodräta.

Framtassar:
Framtassarna skall vara runda och kompakta med väl välvda tår.

Bakställ:
Bakbenen skall vara parallella bakifrån sett.

Lår:
Låren skall vara muskulösa.

Knäled:
Knälederna skall vara välvinklade.

Underben:
Underbenen skall vara välutvecklade.

Has:
Haslederna skall vara välvinklade.

Mellanfot:
Mellanfötterna skall vara korta och kraftiga.

Baktassar:
Baktassar, se framtassar.

Rörelser:
När hunden rör sig skall den verka samlad och smidigt täcka mark med fria, lätta steg och med en typiskt självsäker utstrålning. I trav skall fram- och bakben röra sig parallellt och endast vid högre hastighet dras mot kroppens mittlinje. Frambenen skall ta för sig ordentligt och bakbenen skall röra sig smidigt i höften med stor böjlighet i knä och has och med kraftigt påskjut.

Hud:
Huden skall överallt vara stramt åtliggande.

Päls:

Pälsstruktur:
Pälsen skall vara kort åtliggande, jämn och hård att ta på samt ha vacker glans. Mjuk underull får förekomma vintertid.

Färg: Vita hundar skall ha rent vit päls. Hudpigmentering och tecken på huvudet är inget fel. Färgade stänk i en vit päls är inte önskvärt. Hos färgade hundar skall färgen dominera över det vita. Om alla övriga detaljer är likvärdiga föredras brindle. Brindle, svart, röd, fawn och trefärgat accepteras. Blå färg och leverfärg är absolut inte önskvärt.

Storlek/vikt:

Mankhöjd:
Varken vikt- eller storleksgränser finns angivna, men hunden skall ge intryck av att ha maximal substans för sin storlek, förenat med kvalitet och tydlig könsprägel.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.