Fakta om bullterriern

Historik
Bullterriern har sitt ursprung bland de kamphundar som fanns i England i början av förra seklet. Dessa var ofta blandningar av olika sorters terrier och bulldog. En helvit variant avlades fram genom att bl.a. white english terrier och dalmatiner korsades in. Även andra raser kan ha använts men det är inte dokumenterat. Till en början godkändes bara vita hundar, men med tiden erkändes också färgade exemplar.

Den första bullterriern i Sverige importerades på 1930-talet. Inte förrän i början av 1960-talet ökade intresset för rasen i Sverige, då Ruth och Olle Hägglund började sin uppfödning under prefixet Panzarkraft. 1976 bildades Svenska Bullterrierklubben.


Pälsvård och skötsel
Pälsvården är minimal men en rejäl ryktning någon gång i veckan skadar inte. Tassvården kan ta mer tid i anspråk. Bullterriern ar utrustad med rejäla klor som växer fort och därför bör klippas ofta. Ingen hund ska heller behöva gå med blöta och smutsiga tassar. En god tassvård kan också hjälpa till att förebygga uppkomsten av furunkler mellan tårna.

Mentalitet - en kramgo hårding
Bullterrierns bakgrund förklarar en del av dess egenheter. Den är enastående smärttålig, enormt modig och stabil, självständig och mycket envis samtidigt som den kan vara förvånande känslig.

Det är en lättillgänglig och positiv hund som trots ett ofta väl tilltaget och lätt malplacerat skämtlynne gör sitt bästa för att vara till lags. En bullterrier gillar nya bekantskaper. Den är snäll och vänlig mot människor. Om den inte har fått lära sig motsatsen så älskar den allt och alla. Den är en underbar kompis för såväl vuxna som barn.

Det är en förhållandevis tystlåten ras som inte heller utmärks av något särskilt markant revirhävdande. Jaktlusten är inte heller så utpräglad. Däremot har de flesta bullterriers en väl utvecklad kampvilja som kan behöva stävjas - den ska i varje fall inte uppmuntras !

Under uppväxten är de flesta bullterrier mycket aktiva. De kan lätt driva sina ägare till bristningsgränsen med sin outsinliga energi och sina upptåg. Den som lyckats överleva det första året med nerverna i behåll belönas dock med en allt lugnare och mer sansad hund. Det kommer en tid när ägaren tänker tillbaka på valptiden med saknad!

Sjukdomar och skador
Många gånger skadar sig bullterrier därför att de är oförsiktiga och anstränger leder och muskler mer än vad som är nyttigt. Frakturer av olika slag är inte heller direkt ovanligt. Unga aktiva hundar kan behöva dämpas något i förebyggande syfte.

Dessutom tycks bullterrier vara särskilt benägna att stoppa i sig saker som sedan måste avlägsnas genom operation. En viss vaksamhet från ägarens sida skadar inte! Information om ärftliga sjukdomar hos bullterrier hittar du på hälsosidan.